Du låg där i snön frusen och kall, men de gick inte som en trall. Du var rädd, rädd för att mista livet. Den ända tanken i ditt huvud var: "Nu är det över" Jag blev chockad, jag ville inte att de skulle sluta såhär, att förlora sin bästa vän. Du var så...så nära döden. Men jag räddade dig, och jag tror alldrig att du kommer o glömma mig.

 
//P.S. 
                                  
  det är en sann historia!!  

 Om ni inte vet vem det handlar om så tänk efter,  
vem är jag mest med!?